Hopplösheten

 
Det känns som att den har kommit tillbaka, den där hopplösheten jag brukade känna
Den gnagande, genomträngande
Orkeslösheten också,
känslan om att man försöker, man vore försöka lite till, men ser ingen mening med det
orkar inte riktigt
 
för det lönar sig säkert ändå inte
det är lika bra att sitta här
 
kanske ruttna
sova


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0