The UFO
Det är en sekreterare jag kommer särskilt bra överens med, igår berättade hon om sin erfarenhet av UFO:s.
Om sin första UFO-upplevelse. Det var höstkväll, och hon hade precis stigit ut ur sin port för att bevägna sig till sitt kvällsarbete som garderobiär. Då hon kom ut ur porten kände hon sig på något sätt dragen att titta åt höger, vilket hon gjorde.
Cirka 50 meter ifrån sig, såg hon ett svävande föremål i "vitt" silver. Ungefär i storlek av en folkabuss. Detta föremål låg helt still i luften, ungefär mellan andra och tredje våningen på lägenhetshuset. Det gav ifrån sig ett väldigt vitt ljus sa hon. Men inte som ett LED-ljus, lysrörsljus, utan ett väldigt rent ljus.
Hon stod bara och stirrade, gick igenom alla möjliga alternativ i huvudet; flygplan, helikopter... Nej, det lät ju inget!
Det måste vara ett UFO! Kom hon på. Precis som hon kom på det började farkosten att röra på sig. Jättesakta sa hon, en bil kan inte ens åka så sakta. Det började glida bakom hyreshuset, påväg mot hammarbysjön.
Hon sprang fort runt skogsdungen för att kunna se farkostens vidare framfart.
Men den var bara borta.
Så otroligt intressant! Jag älskar sådana berättelser.
Vi pratade även om paralella tidsrymder, frekvenser, och det övernaturliga.
Hon frågade om jag varit med om något "sådant". Inget sådär märkbart, nej, men då jag var liten, kanske upp till 13-årsåldern, brukade jag se svarta och vita skuggor/skepnader som svepte förbi i ögonvrån.
Orber, förmodligen. Varför slutade jag se dom? Har min öppensinnighet försvunnit? Barnets oförstörda och öppna sinnen och ögon. Blir avskärmade, lär sig att blunda, omedvetet.
Orber brukar inte vara synliga för det mänskliga ögat, men kameror brukar snappa upp dem. Sekreteraren sa att dom trivs där det är dans och liv, hon ska ta med sig fotografier där hon har snappat upp orber, och visa mig.
Ser fram emot detta.
Kommentarer
Trackback
