"Det är som att vi jagar något men samtidigt flyr från något", sa Jackson, och det är verkligen sant.

 

Jag är lite rädd för mig själv, det är som ett mörker inom mig, en enorm aggression som ibland får mig att tappa kontrollen och bara skita i allt, mitt inre tar över. Min inre demon kommer fram och vill inget mer än att skada och ställa till besvär. Och jag känner inte den demonen, då demonen agerar vet jag inte vad som har hänt. Då demonen har varit framme måste jag försöka röja undan efter den, ställa kaoset till rätta. Och det tär så mycket på mig. Jag vill bara vara älskad och omtyckt.