Survive somehow

Förlåt för dålig uppdatering. Har helt enkelt inte fått den där skrivarkänslan riktigt.

Har varit ledig, varit runt i Sverige, grillat och festat med dom Bästa. :)

 

Har inte varit på någon terapi nu på sommaren, men jag har klarat mig. Jag har tillochmed blivit bättre?

Jag har tagit ut min telefon ur plastpåsen och jag kan använda min dator igen.

 

Varför kunde jag inte använda telefonen?

Jo, då jag Jackson och peach var ute en kväll och skulle kissa innan vi gick på HBJ, tappade jag min telefon på marken. Typ en meter från där jag tappade den låg en hög med VITT PULVER. Det värsta jag vet är okända substanser. Alltså har jag sett min telefon som förgiftad och inte kunnat ta på den, och därmed har jag behövt gå runt med den i en plastpåse.

Här om veckan vart det nog. Jag köpte ett nytt skal och torkade av telefonen och tänkte att om det nu är några partikeljävlar kvar kan det väl inte vara så många?

 

Så otroligt skönt att kunna toucha på sin skärm igen utan en jävla bucklig plastanuspåse som ligger och muttar sig ivägen.

 

Datorn orkar jag fan inte ens skriva om, men jag använder den iallafall.

 

Jag jobbar, tror att det bidrar lite till att jag mår bättre. Göra saker och leda iväg tankarna på annat. Men det är klart att dom fortfarande är där, hela tiden, jagar mig, vill att jag ska göra som dom säger.

 

 

Det är äckligt att ta i saker som andra människor håller i, då det är okända fläckar.

Igår kom det en kille till sjukhuset med ett högkostnadskort som hade bruna äckliga fläckar på sig. Jag var tyvärr tvungen att fråga honom vad han han hade gjort med det.

Det hade luggit bredvid en rutten mango, sa han.

Hej,
Jag har också OCD och haft det så länge jag kan minnas, men vägrar göra något åt det. Eller jag försöker på egen hand. Men det hindrar mig väldigt mycket. Men nu har jag bestämt mig för att göra en novellsamling där jag ska samla tankar kring hur det är att ha OCD, alltså känslan inom sig.
Jag undrar ifall du vill dela med dig lite hur du känner när din OCD "utspelar sig" hur din ångest känns?
Det är helt anonymt och ifall du inte vill ta del av samlingen så säg bara det, men jag är intresserad av att höra ändå! För min egen skull.
Tack för din tid!

Hej, förlåt för att jag inte svarat och du har kanske glömt bort detta. Men jag har problem med att prata/skriva om det, vet inte riktigt varför. Men novellsamlingen är främst för privat bruk men jag vill göra den i syfte att folk som inte har OCD ska få förståelse för hur det är inuti huvudet utanför all vetenskaplig information, och att andra OCD drabbade kanske kan känna lite samhörighet.. men den är mest för min egen skull. Den bästa lösningen på problemen jag kan komma på för tillfället.